Dag 30: Saria säger bää eller vad barn lär sig snabbt egentligen.

I går fick jag erfara Sarias nyaste talang, Paula berättade för mig att hon hade gjort djurljud under dagen som gått. Jag var ganska upptagen igår på dagen med en skoluppgift, så jag var rätt frånvarande just då. När vi satt i badkaret på kvällen alla tre, strax före Saria skulle lägga sig berättade Paula vad hon hade gjort under dagen. Paula hade suttit och läst en bok för Saria om djur, vi brukar göra ljud till djuren, det har vi gjort ända sen hon var en liten bebis. Jag har själv hört hur Saria härmar kaniner med ett litet gulligt smackande ljud. Men nu var det inte bara smackande längre, nu kunde hon helt plötsligt säga "bää", "Mjau", "vov" och "kaa" (kvack utan v:et). Jag blev rätt snopen då jag själv hade missat den här stora händelsen då den inträffade under gårdagen.

Så här lät vårt samtal i badkaret:
P (Paula): Saria! Vad säger fåret?
S (Saria): Bääää!
P: Vad säger hunden?
S: Voff! Vov!
P: Vad säger katten?
S: Mjauu!
P: Och vad säger ankan?
S: Kaa kaa!

Efter det hakade jag på tåget och började fråga henne om djurens läten och varje gång svarade hon samma sak, hon har förstått efter allt vårt repeterande att vissa ljud hör ihop med vissa djur. Det var underbart kul att se hur hon sken upp varje gång hon fick svara, hon såg så stolt ut. Någonting som jag är vill jag lova! Förutom att Saria har börjat koppla ljud och djur tillsammans har hon även på sistone lärt sig om de olika kroppsdelarna och var de sitter. Än så länge vet hon var hennes huvud, näsa, mun, ögon och axlar sitter. Men mer kommer, det kan jag garantera, då de håller på att lära sig om kroppen borta på förskolan. Men hon började redan innan de satte igång med sitt arbete om kroppen på förskolan, så lite credit kan jag och Paula få för den saken. Men det är också förskolans förtjänst att hon lärt sig så mycket, för sedan hon började i höstas har hon utvecklats någonting markant. Hon är så duktig min lilla pluttunge!

Så igår var en ganska speciell dag måste jag erkänna, Saria visade upp sina kunskaper, jag började rita med mina nya tuschpennor och humöret var på topp, trots ett mörkt och dystert Januari. Jag har på allvar börjat ta tag i min IKT uppgift som kommer att bli en klippfilm om en saga som jag själv skrivit. Men jag har mycket arbete framför mig, jag har hittills ritat de första bilderna, men fler krävs för att fylla ut de två minuterna som uppgiften ska vara. Men jag har bestämt mig för att fortsätta under dagen som kommer, för jag måste lägga på en rem nu, då allt måste vara färdigt till Torsdag då jag ska sätta ihop dem och börja spela in ljud till sagan. Uppgiften i sig ska inte vara klar förrän den 25:e Februari men det vore skönt att bli klar med den ändå då vi har flera uppgifter till i slutet av månaden.

Så det är fullt hus här hemma, med en glad liten dotter som strosar omkring på golvet och hittar på bus. Jag har mitt skolarbete att koncentrera mig på och allt vad det innebär, Paula har sitt arbete med symaskinen då hon för tillfället har fler beställningar än någonsin. Just nu känns livet ganska bra, trots att min Xbox fortfarande lyser med sin frånvaro. Men nu är den åtminstone framme vid reparationsverkstaden i Tyskland, det är ju alltid något antar jag. Så nu får jag snällt vänta på nästa mail som de ska skicka då maskinen är reparerad eller utbytt, väntan i sig är en pina, då den äter upp mig inne ifrån. Tack och lov har jag mycket på schemat för tillfället som håller mina tankar i skikt, så jag slipper att plågas allt för mycket. Den som väntar på någonting gott.... väntar fan alltid för länge! Mass effect 2.... Bara några veckor till sen jävlar!