Dag 27: tråkiga Söndag eller katten lyser fortfarande med sin frånvaro.

Ja då var det Söndag igen då, som jag sagt så många gånger förut hatar jag denna tråkdag! Det händer aldrig någonting roligt på Söndagar, det kvittar vad man än gör så finns det alltid en underliggande känsla av tristess i bakgrunden. Söndagar skulle jag helst av allt bara vilja sova igenom men det är ju en omöjlighet nu för tiden då man har en liten som inte vet vad Söndagar är. Men det är väl lika bra antar jag, för man kan ju inte ligga i sängen hela dagen för det, det hade känts som slöseri med tiden, då tid är någonting dyrbart för mig. Men jag kan inte hjälpa det, jag trivs bara inte på Söndagar, jag vet egentligen inte varför, då det är som vilken dag som helst. Men som sagt var, det är den där tristess känslan som gör hela skillnaden mellan en Söndag och tex en Måndag.

Så vad ska man ta för sig idag då? Ja det är en bra fråga, för en gång skull verkar det som om vi ska ta en liten tur ut på Storheden, på en Söndag! Ja vi får väl se hur kul det kommer att bli, men det blir säkert bättre än att sitta här hemma och uggla hela dagen. Vi ska ut och titta efter en julklapp till Saria, vi fick pengar i julklapp av Paulas föräldrar, och en del av dem vill vi lägga på vår dotter. Får se vad det blir, men tanken är att hon ska få en bobbycart eller någon form av gunghäst. Hon älskar nämligen allt som rör sig och hon vill gärna kunna sitta på dem medan de rör sig. Vore kul för henne att få någonting sådant, så hon kan köra omkring här hemma.

Ja det är det som står på agendan för idag, annars vet jag inte riktigt vad vi ska ta oss för. Jag kanske kommer gå ut en runda eller två för att titta efter katten. Han är fortfarande borta, vilket känns aningen besvärligt då han aldrig varit borta så här länge förut. Mestadels för att Frasse är en väldigt feg katt, han har knappt vågat gå utanför dörren innan. Okej det är inte hela sanningen egentligen, före jag blev tillsammans med Paula så brukade han springa ut dagligen och vara borta i flera timmar, men han brukade alltid komma hem till kvällen. Men en gång blev han attackerad utav en hund som bet honom i benet så han var tvungen att sys ihop hos veterinären. Efter den händelsen blev han den fega, försiktiga katten som jag känner honom som. Han gillar mest att ligga och lata sig på sängen, med undantag för när han ska ha mat, för då kommer han som ett skott.

Men Frasse är borta.... jag har gått runt kvarteret flera varv nu de här senaste dagarna, i vanliga fall brukar han ligga och trycka i någon buske i närheten av hemmet, men inte nu. Han är helt försvunnen, det finns inte ens några spår efter honom längre, de tar slut vid husknuten. Efter det är det bara blankt, man kunde ju tycka att snön kunde hjälpa till för att spåra honom, men det verkar som om han har undvikit att gå i den djupa snön, åtminstone här omkring. Jag gick en sista runda för dagen igår kväll, jag tittade länge och väl men utan resultat. Jag börja tro att han har stuckit på riktigt den här gången, ändra det eller så har någon funnit honom och tagit in honom. Han är visserligen öronmärkt men det är ju inte alla som vet det, det syns nämligen inte så bra. Men om någon ha tagit in honom så hoppas jag att de behandlar honom väl och ger honom rikligt med mat! Om inte, så hoppas jag att han kommer hem snart, för vi saknar honom, alla tre.