Dag 3: en nattuggla ligger i sängen bredvid eller hur lite sömn jag fick i natt.

Ja då sitter man här trött som ett ägg och segare än det segaste tuggummit, varför? Jo det var så att min älskade lilla fispåse till dotter har haft ännu en av sina "jag sover till klockan ett sen är jag vaken till fyra/fem snåret" natt i natt. Så jag klev upp runt tjugo över ett och gav henne välling, det kändes som om det skulle gå vägen då hon snabbt slöt sina små söta ögon och somnade om. Jag lade försiktigt ner henne i hennes säng igen och vaggade den lite varsamt fram och tillbaka (tacka vet jag vaggtassar till sängen, alla borde ha sådana!)

Hon verkade ha lagt sig till rätta direkt och somnat, jag gjorde en tyst glädjedans över bedriften, det skulle jag aldrig gjort! För i nästa ögonblick när jag försiktigt lade mig ner på min säng igen hördes ett knäpp ifrån sängens fjädrar och i nästa sekund såg jag ett litet huvud titta upp ifrån sin säng. Då svor jag en ramsa inombords om sängen som bäst hålls hemlig. Jag kan säga så här pass mycket; jag hatar vår säng och dess förgjorda fjädrar! Saria satte sig yrvaket upp i sin säng igen, tittandes emot mig, sedan satte hon igång att skrika en kortis innan jag hann upp igen.

Tagning 2; jag lade henne ner i sängen än en gång, denna gången var det inte lika avslappnat ifrån Sarias sida då hon vände och vred på sig. Jag satt kvar vid sängen och vaggade den medan jag "buffade" henne till sömns.
(För att förklara termen buffa så enkelt som möjligt, kan jag säga att det är att jag måste klappa henne med handen, oftast på rumpan, för då somnar hon bäst av någon anledning)
Hon vred på sig ett tag, sedan verkade hon ha somnat igen, men ack så fel av mig. Jag fick snällt sitta kvar och vagga hennes säng i över en timme innan jag kunde ta en paus och gå ut och titta på klockan. Då var klockan närmare tre på natten och mina ögon höll på att falla sönder. Jag ville inte behöva väcka Paula då hon natten innan hade haft samma roliga procedur med vår dotter.

Jag återvände in till vårt sovrum, Saria låg och suttade på sin napp, det kändes tryggt att se henne nöjd. Jag satte mig ner på sängen igen, jag slängde en blick mot henne där hon låg och vred på sig. Jag kände det i hela kroppen att det inte var slut på långa vägar, för jag känner min dotter vid det här laget. Så fort hon har vaknat till på natten, då är det kört. Efter en kort stund ställde hon sig upp i sin säng och lutade sig emot ena sidan av den och började hoppa upp och ned. Hon var givetvis väldigt nöjd!

Då gav jag upp idéen om att få henne att somna i sängen, jag plockade upp henne och vi gick ut i vardagsrummet. En sak som oftast funkar på Saria då hon bestämt inte vill sova är att sätta sig med henne på soffan eller fåtöljen ute i vardagsrummet. Jag satte mig i min älskade fåtölj, Saria satt i min famn, det märktes direkt på henne att hon egentligen var trött, för hon lutade sitt huvud emot min bröstkorg nästan direkt. Jag vaggade henne ömt i min famn, fram och tillbaka, hon var nöjd en stund då hon verkade ha somnat till.

Men det var hon inte! Hon vände och vred på sig i famnen på mig, hon satt upp emot mig, hon låg på rygg över mina ben, hon låg på mage etc etc. Efter ett tag sov hon, då gick lugnt och försiktigt in i sovrummet igen, lade försiktigt ner henne i sängen. Nu sov hon! Denna gången skulle jag inte göra om samma misstag igen, så jag struntade i att lägga mig i sängen utan jag gick ut och lade mig på soffan.

Ah! Soffan och jag har blivit riktigt bra vänner sedan Saria föddes, då jag allt för många nätter har fått sova på den för att inte störa Saria. Men jag klagar inte, jag gillar soffan, den är mjuk och skön, det är bara att slänga över sig en filt och man är klar för några timmars sömn. Jag slöt ögonen och jag kan inte beskriva hur skönt det var, då mina ögon sved rätt rejält vid den tidpunkten. Jag tror jag somnade, för jag har inget minne av min tid på soffan förrän jag vaknade upp av Sarias skrik igen. Jag gick snabbt upp och kollade klockan igen, nu var klockan över fyra och jag kunde anta att jag fått sova i en kvart då klockan var kvart i när jag lade mig på soffan.

Jag gick än en gång in i sovrummet, Saria bökade oroligt runt i sängen, jag kände på hennes blöja och nu var den genomvåt, så det fanns ingenting annat att göra än att gå och byta den. Efter det lade jag ner henne i sängen igen, nu verkade hon nöjd igen, men jag satt kvar och vaggade henne ett tag för det. Jag visste inte vad klockan var när jag till slut kom ut till soffan igen. Men det kändes som om den var bortåt fem nu, jag kollade en sväng på mobilen, klockan var halv sex. Nu däckade jag på soffan för nästa gång jag hörde Saria var klockan halv åtta, och då hade Paula vaknat och tagit upp henne ifrån sängen.

Jag älskar min dotter så oerhört mycket men nätter som dessa tär på en så väldigt väldigt mycket. Men hon är söt och snäll ändå, den lilla grisen!